Bilsport 12 1997
Roger Svensson från Huskvarna är lycklig ägare till en Opel Rekord Sprint Coupé -69. Man kan säga att Sprinten var dåtidens GTI med 106-hästars fyra, överliggande kamaxel och dubbla Weber-förgasare. Dessutom var den fabriksutrustad med sportfälgar och träratt, som gjorde den till en verklig pojkdröm.
- Egentligen är det väl farsans fel att man blivit Opel-biten. Han har alltid kört Opel.
Roger Svensson ser inte speciellt ledsen ut för det, snarare tvärt om. Här har vi en verklig Opel-entusiast!
- Just den här bilen köpte farsan 1979 när jag var 17 år, berättar Roger. Fast han var motsträvig först, han tyckte den var för gammal. Men Opeln var i bra skick och hade bara 6.200 mil på mätaren, så det blev affär efter lite övertalning.
En Rekord Sprint var vassare än övriga Rekorder och ovanlig. Orsaken till att den togs in till Sverige var mycket att den skulle kunna användas i rallysammanhang. För det krävdes en import av minst 400 bilar och Opel tog in 403 stycken.
- I rallyskogen körde Lillebror Nasenius Sprint 1968-69, informerar Roger. Det gick undan, på grusvägar var den suverän!
Lackproblem
Rogers far körde Sprinten som bruksbil till 1984 då det var dags för Roger att ta över. Två år innan dess hade man bytt båda framskärmarna och gjort en hellack.
- Det kom en del rost, minns Roger, så vi kostade på rostlagning och lack, eftersom bilen var så fin för övrigt.
Roger var inte nöjd med lackjobbet så han lät lacka om Opeln igen 1985, men nu blev nyansen inte riktigt rätt.
- Lacken var bra, men ska bilen vara original Monzablå så ska den! Därför blev det ännu ett försök 1989.
Tredje gången gillt! Nu blev allt rätt. Men maskningen för de två svarta Sprint-linjerna längs karossidorna vågade inte lackeraren göra. Den fick Roger göra själv.
- Han blev väl lite nervös när han visste vilka krav jag ställde, det kan man ju förstå.
Roger har förbättrat bilen efter hand, men mycket är orört. Både motor och växellåda till exempel.
- Allting funkar bra trots 13.000 mil, bara kopplingen är bytt. Jag renoverar inte förrän den dag det behövs.
Bra fart
Med 106 hästar var fartresurserna fina 1969. 0-100 på 12,5 sekunder och 170 km/h i toppfart var helt ok. Även om inte värdena imponerar så stort idag.
- Den vanliga 1700-Rekorden gav 75 hästar och det var ungefär vad även andra bilar hade. Så nog blev de flesta efter vid rödljusen, ler Roger.
Vid lacken 1989 snyggade Roger till det som behövdes. Då blev det nya stötfångare både fram och bak och nya kromlister runt fronten. Dessutom nya strålkastarinsatser och ny vindruta. Däremot är faktiskt allt krom runt rutorna, runt hjulhusen och under dörrarna det ursprungliga. Fantastiskt!
- Eftersom Sprinten har så mycket extrautrustning från fabrik har jag bara skaffat kromet vid bakrutan och dragkroken, berättar Roger.
Kroken har en speciell historia. 1983 köpte Roger en annan Sprint med dragkrok. Efter en tid sålde han bilen vidare, men den nya ägaren krockade och Sprinten hamnade på skroten.
Flera år senare upptäckte Roger sin tidigare bil där och i ett utslag av nostalgi köpte han dragkroken och monterade den på 69:an.
- Det har faktiskt blivit en hel del Oplar genom åren, avrundar Roger, mest Rekord och Commodore 1967-71. Idag har jag en Commodore GS Coupé -69 som bruksbil! Den har gått drygt 50.000 mil och har mycket kvar att ge!
PS. Vill du göra Roger riktigt glad skall du skaffa fram fyra fina Dunlop-däck 165x14 med smal röd sida - original till Opel Rekord Sprint Coupé -69!
- Egentligen är det väl farsans fel att man blivit Opel-biten. Han har alltid kört Opel.
Roger Svensson ser inte speciellt ledsen ut för det, snarare tvärt om. Här har vi en verklig Opel-entusiast!
- Just den här bilen köpte farsan 1979 när jag var 17 år, berättar Roger. Fast han var motsträvig först, han tyckte den var för gammal. Men Opeln var i bra skick och hade bara 6.200 mil på mätaren, så det blev affär efter lite övertalning.
En Rekord Sprint var vassare än övriga Rekorder och ovanlig. Orsaken till att den togs in till Sverige var mycket att den skulle kunna användas i rallysammanhang. För det krävdes en import av minst 400 bilar och Opel tog in 403 stycken.
- I rallyskogen körde Lillebror Nasenius Sprint 1968-69, informerar Roger. Det gick undan, på grusvägar var den suverän!
Lackproblem
Rogers far körde Sprinten som bruksbil till 1984 då det var dags för Roger att ta över. Två år innan dess hade man bytt båda framskärmarna och gjort en hellack.
- Det kom en del rost, minns Roger, så vi kostade på rostlagning och lack, eftersom bilen var så fin för övrigt.
Roger var inte nöjd med lackjobbet så han lät lacka om Opeln igen 1985, men nu blev nyansen inte riktigt rätt.
- Lacken var bra, men ska bilen vara original Monzablå så ska den! Därför blev det ännu ett försök 1989.
Tredje gången gillt! Nu blev allt rätt. Men maskningen för de två svarta Sprint-linjerna längs karossidorna vågade inte lackeraren göra. Den fick Roger göra själv.
- Han blev väl lite nervös när han visste vilka krav jag ställde, det kan man ju förstå.
Roger har förbättrat bilen efter hand, men mycket är orört. Både motor och växellåda till exempel.
- Allting funkar bra trots 13.000 mil, bara kopplingen är bytt. Jag renoverar inte förrän den dag det behövs.
Bra fart
Med 106 hästar var fartresurserna fina 1969. 0-100 på 12,5 sekunder och 170 km/h i toppfart var helt ok. Även om inte värdena imponerar så stort idag.
- Den vanliga 1700-Rekorden gav 75 hästar och det var ungefär vad även andra bilar hade. Så nog blev de flesta efter vid rödljusen, ler Roger.
Vid lacken 1989 snyggade Roger till det som behövdes. Då blev det nya stötfångare både fram och bak och nya kromlister runt fronten. Dessutom nya strålkastarinsatser och ny vindruta. Däremot är faktiskt allt krom runt rutorna, runt hjulhusen och under dörrarna det ursprungliga. Fantastiskt!
- Eftersom Sprinten har så mycket extrautrustning från fabrik har jag bara skaffat kromet vid bakrutan och dragkroken, berättar Roger.
Kroken har en speciell historia. 1983 köpte Roger en annan Sprint med dragkrok. Efter en tid sålde han bilen vidare, men den nya ägaren krockade och Sprinten hamnade på skroten.
Flera år senare upptäckte Roger sin tidigare bil där och i ett utslag av nostalgi köpte han dragkroken och monterade den på 69:an.
- Det har faktiskt blivit en hel del Oplar genom åren, avrundar Roger, mest Rekord och Commodore 1967-71. Idag har jag en Commodore GS Coupé -69 som bruksbil! Den har gått drygt 50.000 mil och har mycket kvar att ge!
PS. Vill du göra Roger riktigt glad skall du skaffa fram fyra fina Dunlop-däck 165x14 med smal röd sida - original till Opel Rekord Sprint Coupé -69!
Av: Ulf Kaijser
